Seg morgon, som vanligt om tisdagarna som ju är måndag egentligen för mig eftersom vi är lediga på måndagar. I morse var det också så mörkt så Lilleman Bus trodde inte på mig när jag väckte honom och sade att det är ny morgon :)

Igår passade vi på att göra kontroll på MVC, förra veckan hade mitt blodtryck ökat lite, så vi satte ny tid redan denna vecka, men nu var allt som det ska igen... Pappa Bus och Lilleman trotsade besöksförbudet som nu också gäller på MVC och fick lyssna på bebbens hjärtljud... zog zog zog... det verkade som om Lilleman Bus tyckte det var lite konstigt men han hörde och förstod att det var bebisens hjärta som lät så där...

Dagen fortsatte sin stilla lunk och vi for hem och pysslade lite och tittade på Nicke Nyfiken och så blev det kväll och dags för bad... Lilleman Bus plockade fram några badankor i olika storlekar och började leka...

-Det här är Mamma Anka och här är 2 barn, och här är Pappa Anka, titta mamma, hela familjen!

Det känns som om han förbereder sig lite på att vår familj ska växa snart...

bilden är lånad här

Han brukar också berätta för alla som vill höra att vi ska göra sovrum på vinden och när man frågade honom vilka som ska få sovrum så svarade han förut; mamma å pappa ska få ett och Lilleman Bus ska få ett... och sen var det liksom klart där... men för någon vecka sedan så lade han till bebisen som också ska få ett eget sovrum... har han fattat grejen eller härmar han bara det vi säger? Ja, det får vi vänta och se...

Vi tänkte vi skulle köpa en jag-blir-storebror bok i julklapp, tips mottages tacksamt!

Idag har jag varit på MVC och fått min vaccinationsspruta mot nya influensan. Dagen började i och för sig redan igår med att Lilleman Bus nog hade feber när jag hämtade honom på förskolan och sedan kom den och gick under kvällen. Imorse var febern där och busade igen, han var varm och allmänt jättesuperdupermega gnällig.

Pappa Bus fick vända bilen och ta sig hem för en vabdag... detta gjorde att jag inte behövde tokstressa hem igen, så när jag väl var klar med spruta och allt, som för övrigt inte gjorde ont och gick väldigt snabbt, så fanns det tid för mig att gå på drop in hos frissan och frissa till en ny frilla!

Oj vad snygg jag är... snajdigt värre egenfotograferat med tunga kameran i hand...

Och dessutom har jag fått en massa egentid idag, något som jag inte är bortskämd och jag kände på en gång när jag kom hem att jag fått en hel hög med energi och tålamod...

Imorgon blir en hemmadag igen, men det gör inte så mycket den här gången, jag hade nästan räknat med att alla möjliga biverkningar som över huvudtaget finns ska drabba mig så jag jobbade undan flitigt i måndags och kan ta det lite lugnt nu...

Och på fredag kommer mormor och mojja (morfar) och hälsar på... Lilleman Bus vill att det ska bli fredag nu så de kommer hit... mitt i natten säger han, vet inte var han fått det ifrån... och då ska vi äta chokladpudding och se på Dobido... fredagsmys alltså med andra ord!

Var på MVC igår för den varannan veckliga kontrollen... allt såg bra ut... och så skulle vi lyssna lite på bebben...

Barnmorskan letade och letade och jag blev nervösare och nervösare, fast jag precis känt busungen kicka till inne i magen. Han gömmer sig den fulingen sa barnmorskan och tryckte och grejade med magen. Till slut hittade vi busen, och så hörde vi zog zog zog zog zog... hjärtat...och det lät jättefint!

Idag har jag gått klart 20 veckor, halvvägs alltså med andra ord, magen börjar bli riktigt fin... tänkte jag skulle fota magen mer den här gången. Förra graviditeten fotade vi 2 månader innan Lilleman Bus kom och så några panikfoton med mobilkameran kvällen innan igångsättning/kejsarsnitt.

Idag är det kallt och halt här... vi halkade nästan när vi klev ut på trappan imorse, och fick ta en liten omväg på grusvägen för stora vägen var snorhal... ingen hit att halka med Lilleman  Bus i vagnen och jag och magen i vädret, med i stort sett bara nedförsbacke hela vägen till förskolan...

Märkte idag av magen mer under turen till förskolan, vi fick stanna och vila flera gånger och imorgon får vi gå lite tidigare hemifrån om vi ska hinna fram i tid.

Idag skulle barnen vara inne och måla med färg och sedan bada tillsammans, jaaaa sa Lilleman Bus, mamma vara med måla? Nej mamma ska gå och jobba sade jag, vinka fönstret sade han och sprang glatt fram till rutan... och så var det med det...

Jag blev en sådan stolt mamma igår, vi var och mumsade lunch på Gårdscafet efter MVC besöket och då säger Lilleman Bus som världens mest väluppfostrade unge (vilket vi alla vet hur det ligger till med det  ) mamma, snorig... ska vi torka näsan säger jag och uppmanar honom lite halvt på skoj att fräsa i näsduken... och ungen gör det!

Min son kan fräsa näsan!!!

Imorse var vi i Falun för ultraljudsundersökningen... jag var lite nervös, även om jag känt fosterrörelser några veckor nu så är det ju första riktiga kollen och katastroftänket infinner sig genast.

Men allt såg bra ut, hjärtat pickade på och oj som den rörde sig! Minns inte att det var så tydlligt förra gången, men Lilleman Bus kanske var/är lite mer laid back... eller hur!

Barnmorskan fick in en riktig bra vinkel och helt plötsligt kunde både Pappa Bus och jag se hur bebisen liksom rör käkarna, som om den lade av ett rejält hästgarv... Kolla den dricker sa barnmorskan. Det var så grymt coolt!

Beräknat ankomstdatum är 8 mars och imorgon går jag in i v.18. 

Tack snälla farfar som var hemma med Lilleman Bus så att vi kunde se på bebisen tillsammans, Pappa Bus och jag.

Vi fick med oss några bilder hem, men ingen av dem är särskilt tydlig så jag lägger inte upp dem... men på en bild om man tittar noga noga så ser man att bebisen håller båda armarna över huvudet och man kan räkna fingrarna på ena handen...

Sedan träffade vi läkaren som slängde en snabb titt på mina sockervärden och sa det här ser ju jättebra ut, sedan tittade han på bilderna vi fick med och sa... jaha...marsbarn är bra barn... du behöver inte komma hit på diabetesmottagning mer... tack och hej och tjoho!

Jag ska fortsätta skjuta mig i fingret, det kom jag inte undan, men kan göra alla kontroller i Leksand och behöver inte åka så långt varje gång... skönt!

Nu är det snart dags för dagens stora sorg, farfar tar tåget hem och Lilleman Bus kommer bli så ledsen. De har haft jätteskoj tillsammans hela dagen och det dröjer nog lite innan de ses igen, i Lillemans värld en evighet!!!

Jo, just det... vi fick veta kön på bebisen också... ja, eller vad det troligtvis blir... blev ni nyfikna nu?

Kände en liten puff inne i magen... hej var det ett litet frö som sade!

Vaknade imorse med hjärnan full av snor... eller så kändes det ialla fall... men det klarnade efter frulle...

Lilleman Bus ville bara leka med pappa idag, så fort jag närmade mig så sa han Mamma, gå; och pekade vart jag skulle bege mig. Då tog jag min tillflykt till källaren och fick några timmars pyssel gjort,

Men det var efter lunchen det började, jag var på MVC i måndags och gjorde sockerbelastning eftersom jag hade graviditetsdiabetes förra gången; och så var fallet även denna. Så nu ska jag skjuta mig i fingret och mäta mitt blodsocker flera gånger om dagen, varannan dag. Alla värden över och omkring 10 är inte bra, och jag minns mycket väl hur trixigt det var med mat och passa tider för mätning förra gången.

Så efter lunchen hade jag 9,4 och bröt ihop totalt - får väl skylla lite på graviditetshormoner och på att jag var så j-la hungrig!!!

Jag känner mig som en levande kuvös som hela tiden måste tänka mig för och inte får äta mig så där gosigt skönt gravidmätt på feta bakelser eller för den delen chili con carne... Bara broccoli och rotsaker och sockerfritt...

Maken försökte, som de flesta män gör, hitta lösningar på problemet, men det var inte det jag ville ha. För jag har svårt att se en lösning som inkluderar prinsessbakelser till frukost. He he...

Nå väl, jordens gräl utbröt och Lilleman Bus blev ledsen och jag blev ledsen och bara tokgrät... Nu känns allt bättre och mer överkomligt, mycket beroende på att jag hade bra socker efter middagen, men också för att jag fick en chans att lugna ner mig i min egen takt... Och han har ju rätt maken, ett enda högt sockervärde gör inte så mycket...

Det handlar mest om att jag ville bara få vara sådär skönt gravid, växa i lugn och ro och inte vara påpassad hela tiden, precis som det var förra gången, med alla besök hos specialisten och oron där för en JÄTTEstor bebis - som sedan blev en mini på 2,4 kg född i v.37 och jag med havandeskaps-förgiftning och högt blodtryck och sista 2 veckorna inlåst på BB i en trång säng som jag knappt fick lämna... jag är rädd för att det ska bli samma igen och denna gången har jag Lilleman Bus också som jag skulle sakna mig tokig efter...

Så nu har jag fått skaka av mig lite skrutt... ahhh