Vi var sena, så klart, Klimpen ville äta länge läääänge och brydde sig inte om att storebror skulle premiära sitt söta huvud hos frisören...

Jag måste erkänna att jag var lite nervös, varje gång jag velat klippa hans hår så har avgrundsvrålet ekat i vårt lilla röda hus... men frissan är ju proffs och dessutom varnad innan vi kom så...

Han sa inte ett pip! Hoppade snällt upp i stolen, fick fina skynket på och så klippte hon...

och klippte och klippte och finklippte och rakade snyggt i nacken! Vi var grymt impade och stolta över vår lilla busunge!

Och så här snygg blev han...

Vi firade med pannkaka och bullfika på världens bästa Gårdscafeét efteråt.