Utsikt från mitt fönster på jobbet, igår, 13.30 tiden...

Idag är det kallt ute, 15 minus ute på förstutrappen, idag är det ganska frostigt här inne med... Lilleman Bus och Mamma Bus har bråkat.

Egentligen började det hela igår när vi skulle gå hem från förskolan. Jag vill gå själv sa Lilleman Bus, javisst får du det sa jag och var förberedd på att hemfärden skulle ta ett tag. Vi var hemma halv fyra. Lilleman Bus slutar två. Det tar ungefär en halvtimme att gå hem, om man går långsamt.

10 vuxensteg utanför förskolan bestämde sig Lilleman Bus för att där skulle han stå, och titta på bilar och försöka klättra upp i en björk för att plocka äpplen, osv... och det är klart att han får leka och busa, men inte i all evighet...

Efter 40 minuter där så fick han ett ultimatum, gå själv eller åka i vagnen. Han ville gå själv, kom då! Men nej, som fastfrusen... då lyfter jag upp honom i vagnen... han gallskriker; gå själv och försöker klättra ut... till sist tar tålamodet slut och jag fäller ner vagnen i liggläge och placerar barnet där och går sedan hemåt, hela vägen skriker han vill gå själv, vill gååååå sjääääälv!!!

Imorse var han trött, men vi kom upp som vi ska och mums med frulle och sedan var det dags att klä på sig och gå... vara hemma å vila, säger den lilla munnen...

mamma måste gå och jobba och du ska vara på dagis... NEJ! Massa lager av kläder ska på, slingrig unge och bebbe i magen som protesterar... NEJ!

Tålamod hade jag inte mycket av, och jag är förvånad själv, men jag blev jätteledsen och bara började gråta, en sådan där skön gråt där det finns en massa som vill ut och man behöver en stor björnkram för att lugna ner sig. Nu fanns det ingen sådan här, så jag ringde till mamma... mamma är bäst när man är ledsen och allt är bara dumt... tack mamma...

Till saken hör också att jag börjar bli orolig för hur det står till i maggen... var på kontroll i måndags och då hade blodtrycket börjat stiga en aning, så vi satte ny tid redan på måndag för att kolla så det inte rusar iväg ännu mer. Sedan är det dags för tillväxt ultraljud om några veckor och jag är livrädd för att jag ska bli inlagd och att bebisen ska komma för tidigt... det är lite av samma känslor som förra gången, att alla bara drar i mig och att jag måste åka på kontroller stup i kvarten, jag vill ju bara vara ifred och klappa magen och ta det lugnt!

Inte sticka i fingret och mäta ett blodsocker som är helt normalt, inte ta blodtryck - det är det värsta jag vet, det gör ont och jag spänner mig, inte bara hålla på!!! Jag säger som Lilleman Bus; NEJ, jag vill inte!!!

Nu blir vi hemma idag, hemma och pyllja mamma säger Lilleman Bus och vi har kramats och sagt förlåt och han kom med en snorblöt puss och sade; Nu vi vänner mamma... vi ska kludda med glitterlim och göra några julkort och bara mysa idag... åh vad det är skönt att få blubba av sig!